7/6

Vaknade tidigt och gick upp och duschade. Packade mina väskor, ställde dem i recaptionen och checkade ut. Gick till närbutiken och bloggade lite en sista gång.

Ville också ta avsked av Veseleka för denna gång och förlade min frukost dit.
Gick sedan tillbaka till hotellet och hämtade väskorna och tog en taxi till Penn station.

Tog en bild på hotellentrén när jag kom tillbaka från frukosten. Byggnaden med den blå porten var mitt hotell. Jag kommer nog troligen inte att bo där igen...

Tog tåget till flygplatsen och satte mig där för att läsa New York-trilogin av Paul Auster. Köpte också en liter Gin inför sommardrinkarna och en limpa cigg.

Flygresan hem gick väl bra men jag kunde inte sova alls tyvärr. Väl kommen till Sverige och nere på marken igen visade det sig att min ena resväska var försvunnen. Den med alla presenter till Felix i givetvis. Efter ett tag kom den dock ut på bandet.

Flygbussen åker jag aldrig mer från Arlanda till centralen. Trafikstockning och värme som i ett växthus. Nästa gång blir det Arlandaexpress!

Då så! Då var det klart för denna gång. Nästa gång ska jag ha dator med och blogga på plats.

Bästa minnet och känslofyrverkeriet var besöket vid Woodstock. Här står jag där scenen stod 1969. Tyvärr hittade jag inget gammalt plektrum som Jimi kastat.

Åk dit!

6/6

Sov lite länge idag. Packade stora väskan klar för imorgon. Gick och åt frukost på samma ställe som i förrgår, soppa och bagle i korsningen Bleecker-Mercer. Satt mig sedan i skugga vid Washington square.Det är något visst med att sitta i parker här. Det har jag aldrig gjort någon annanstans.Bara titta på alla människor och skriva, läsa eller lyssna på musik. Idag har jag varken läsning eller lyssning med mig men en jazztrio underhåller i parken. Ensamheten blir liksom förstärkt på en sådan här resa. Trots att jag är i New York. Jag kanske tycker om att vara ensam bland andra. Undrar varför jag blev sådan här? Det faller sig inte helt självklart…

Egentligen är jag väl ganska nöjd med att vara så självständig. Det är faktiskt bara tillsammans med andra som jag ibland tycker att jag är otillräcklig.

Jag gick vidare till loppisarna i Hells Kitchen. Köpte 7 cd-skivor för $ 12 av en kille. Åt en pizzaslice på ett ställe för att komma åt en toalett. Gick sedan till Times square för att få sitta i skuggan en stund och somnade gott i en av de många plaststolarna. Sov säkert en timme. Gick till Figaro igen. Baren var full av folk som följde en baseball-match. De skriker plötsligt till ibland då något händer. Jag sätter mig så jag slipper se TV-n.

Dricker öl. Skriver. Dricker öl.

Jag såg den vita killen i juryn på ”American idol” på stan idag.

Längtar till min fåtölj hemma med folköl och musiklyssning.

Det kändes så tyst och ödsligt igår i grässlänten på Woodstock.

Jag hittade ingen skjorta i år heller.

En flicka bredvid mig i baren kluckar som en höna när hon skrattar. Jag lever liksom i en egen värld här bland de andra på krogen. Jag vill vara ensam och det verkar som om de andra tycker det är OK. Ingen pratar med mig om något annat än skitsaker som ”Kan jag ta din meny?”, ”Är den här stolen ledig?”.

Det är så mycket jag vill göra i mitt liv. När jag kommer hem ska jag ta tag i kapellet.
Skulle vilja måla sydsidan. Rummet uppe ska fixas först i alla fall.

Jag ska börja koka soppor.

Vad skönt det var att prata med Felix idag!

Efter Figaro gick jag till B.B. King Bluesclub.

Jag hade biljett till en konsert med gruppen Blue Öyster Cult. Jag hamnade bredvid en riktig kuf vid namn Bruce. Han bodde på New Jerseysidan. Han hade rökt gräs i hela sitt liv men mot slutet hade han varit nära att få psykoser. Han har blivit tvungen att sluta. Vi satt och ölade lite innan konserten började.

Konserten var OK. Två duktiga gitarrister. Det roligaste var att se alla skitfulla ”bönder” som kommit in till stan för konsert. Det verkade vara uteslutande ”lantisar” på konserten.
Efter konserten gick jag ner till 34:th St och tog en taxi därifrån till pizzerian vid St Marks-Bowery. Åt en nattslice och gick hem och lade mig.

Sista natten i plast.

17 137 steg

5/6

Den femte juni var dagen i Woodstock. Den dagen är redan bloggad i den särskilda Woodstockbloggen.

Läs här: http://woodeddie.blogspot.com/

6 890 steg (det var nyttigt för fötterna det)

4/6

Vaknade 9:30. Gick och åt frukost på Mercer St. Gick vidare till det nyöppnade Rock and Roll Hall of fame längre ner på Mercer.

Ingen kö utan kunde gå rakt in. Det började med att man fick ett par hörlurar som spelade upp olika saker beroende på var i lokalen man var. Första rummet var jag instängd i ca 20 minuter. Där spelades musik upp och plaketter med musikernas autografer på väggarna tändes upp i enlighet med den musik man hade i lurarna.

I nästa rum var det filmvisning i ca 20 minuter. Musikhistorien, eller rättare sagt blues/rockhistorien visades upp i kronologisk ordning. Därefter fick man gå igenom ett rum där TV-skärmar ville visa att rockhistorien upprepar sig. Man jämförde dagens artister med deras tidigare föregångare. Sedan började det bli intressant.

I montrar hade man ställt ut tillhörigheter till stora stjärnor. En av Janis Joplins klänningar, En av Elvis ”snygga” scenkostymer, Bob Dylans handskrivna textutkast mm, mm. Man hade också satt upp markisen från C.B.G.B och delar av inredningen från klubben. I slutet fanns en John Lennon-utställning med en massa handskrivna texter och brev.

Det som gav djupast intryck hos mig var ett klädbylte inlindat i brunt omslagspapper. På papperet var adressen till Yoko Ono skrivet. Paketet innehöll de kläder Lennon hade haft på sig vid tiden för mordet. Det var vad som skickades till fru Lennon från sjukhuset efter mordet. Inget brev, ingenting, bara ett brunt paket med ett klädbylte.

Hon har inte packat upp byltet. Det finns utställt på muséet.
I anslutning till klädbyltet fanns ett stort papper så alla som passerade kunde skriva på sitt namn i en namninsamling som skulle hjälpa till att få strängare vapenlagar i USA. Jag skrev på.

Gick sedan Bleecker St så långt västerut det gick. Mötte en svart tjej på gatan som hälsade på mig och sa: -Hey, handsome! I love your curly hair!
Åt god meximat på något ställe och sedan vidare till Washington Sq park. Köpte en bilkarta inför morgondagens resa till Bethel och Woodstock. Fortsatte till Silver towers för att kolla in världens näst största Picasso-staty (den största står ju i Kristinehamn). Kristinehamnarna som följer bloggen känner igen stilen. Denna staty är också uppförd av Carl Nesjar.

Gick sedan Broadway upp till 42:nd St.Såg en underbar reklamaffisch för en köttleverantör...

Ringde Ivar och diskuterade morgondagen. Klockan är 18 och kvällens konsert med Oz Noy och Dave Weckl börjar kl 20:30 och jag är redan framme. Det gör inget. Jag tycker om att vänta och vara alldeles för tidig. Satte mig i en av de många stolar som ställts ut för trötta fotgängare. Trafiken har stängts av vid Times Square och gatan har blivit trottoar.Utsikt från stolen.Ett sån´t där turistkort som måste tas.En läktare hade byggts upp av någon anledning. Folk gick upp där för att ta kort. Det gjorde jag också.
Gick in en sväng till på Toys’r’us på Times square innan jag gick till Iridium för andra kvällen i rad.

Mitt Metrocard (tunnelbanekort) har gått ut så nu blir det till att gå och åka taxi.

Köpte ett par snygga posters på Colony music.

Konserten på Iridium var väldigt bra. Jag hade aldrig hört gitarristen förut och det var en häftig bekantskap. Det var liksom något helt nytt för mig. Ett nytt sätt att hantera gitarren. Trummisen, Dave Weckl, har jag sett förut och imponerades lika mycket av honom denna gång.
Satt med två killar från Manhattan, Bill och Mark. Bill hade varit på Woodstockfestivalen -69 men mindes i princip bara regn och lera. Han låg i grässlänten ner mot scenen och varje gång han vaknade till hörde han musik. Han polade också med en tjej som jobbade i kassan på Fillmore East och var där så ofta han kunde. Han var bl a med på konserten då Allman Brothers spelade in livealbumet, ”Live at Fillmore East”. Otroligt, musikhistoriens bästa skiva enligt mig.

Tog taxi hem. En filminspelning pågick i hotellets foajé när jag kom dit.

16 686 steg och blodblåsor under några tår :-(

3/6

Vaknade kl halv 9. Åt frukost med norsken, Jon, men blev irriterad över att jag var klar före honom och ville dra. Jag fick tala om för honom igen att jag inte vill ha sällskap i New York. Jag vill gå själv. Idag skulle jag rakas med kniv av en barberare på Astors Place. Jon ville hänga på och det kunde jag inte neka honom. Han fick fotografera händelseförloppet. Före behandlingen såg jag ut så här. Förberedelser med varma våta handdukar. Under kniven. Kan meddela att jag hade gjort det bättre själv med en engångshyvel men det var ganska häftigt. Han missade dock väldigt mycket men lyckades undvika blodvite.

Gick därefter down-town och på Canal St – Broadway (Chinatown) köpte jag tio Spidermanklockor som jag hade en beställning på. Gick sedan till J&R och köpte en skiva med Johnny Winter. Satte mig i City Hall park och lyssnade och somnade en stund.
Gick sedan till Battery Park som ligger på Manhattans sydspets. Kollade om jag kunde hitta någon billig och snygg skjorta på vägen dit men gick bet. Var inne på Century 21 bl a. Åkte sedan hemåt för att lasta ur ryggsäcken lite. Eller rättare sagt trodde jag åkte hem. Jag åkte åt fel håll och hamnade på Brooklyn igen. Fick göra en helomvändning och komma på rätt tunnelbanetåg.

Åkte tillbaka till 42:nd St för att vara nära jazzklubben Iridium. Jag skulle se Ed Palermo Big Band där på kvällen. Ivar skulle också komma dit. Jag skulle träffa honom utanför kl. 20.
Jag lyckades hitta en krog på en gata där jag kunde fly undan regnet och gå in och sätta mig i baren. Krogen hette ”Figaro” och var ett sådant ställe dit folk går ”after work”. Jag satte mig och började öla.
Det som nu följer är tankar ur ett delvis omtöcknat huvud. Jag återger det jag skrev när jag satt i baren och jag var då fri i tanken och i själen.

Jon, norrmannen, tycker jag är konstig som vill vara ensam. Idag försökte han hänga på igen och det var ju iofs bra så jag fick foton på min rakning.
Vad är det då som är så bra med att vara här och vara ensam då? Det är svårt för mig att förstå också. Följande är bra:
- Fri att göra precis som jag vill, när jag vill och hur jag vill.
- Det är alltid rörelse här. Vill man inte ha det, drar man sig undan.
- Allting finns.

Jag vet vad det är som är så fantastiskt!!!!!!! Jag lever i nuet! Det gör jag nästan aldrig annars. Jag är HÄR och NU. Bara konstaterar allting omkring mig och tänker inte framåt. Tänker absolut inte bakåt. Häftigt! Jag kom på det, men det är nog inte det hela.

Varför NYC då? Världens huvudstad? Man har sett filmer härifrån och den musiken jag alltid älskat har spelats här. Filmen ”Hair” gjorde stort intryck på mig en gång i tiden. Där handlade allting om att leva i nuet trots att ett stort tvång hängde över alltihop (inkallelse till wietnamkriget).
När kan jag leva i nuet hemma? På jobbet är jag oftast i kapellet i tanken. Likaså i lägenheten. Har svårt att koppla av en söndag i lägenheten måste jag erkänna. Kapellet drar. Vart kommer då Felix in i mitt liv i NYC? Vet inte riktigt. Jag vet att han har det bra hos mamma nu så jag väljer att inte tänka så mycket på honom.

Jag tycks ha hamnat på en krog dit folk går ”after work”. Det är jag och en massa kostymklädda män här. Jag sitter i baren. Tätt tillsammans med två av dem. Klockan är 17:57. De är nog på väg hem. Bara ingen börjar prata med mig. Jag vill inte. Jag vill bara sitta tyst och skriva och tänka.

Baseball på TV´n i baren och jag fattar ingenting.

Ölen var dyr här $ 5 istället för$ 3 i mitt kvarter.

Jag tror männen omkring mig får svårt att låta bli en kille som jag, med stort yvigt hår som sitter och skriver oavbrutet. Vi får väl se. Ingen av de andra här har ryggsäck.

Ikväll ska jag se Ed Palermo Big Band. Undrar om det är ”lill-lördag” här också.

Att leva i nuet innebär att jag bara tänker på det jag har omkring mig just nu. Jag snöar in på detaljer som vanligt förstås. Igår när Ivar och jag var ute och gick fick jag plötsligt syn på ett marijuanablad på marken. Jag vände och plockade upp det. Det var inte ens helt och hade t o m mist sin sjubladiga karaktär. Ivar kunde inte begripa hur jag kunde notera det. Vi eldade på det och fick det bekräftat att det verkligen var marijuana.

Det som är så häftigt är att se detaljerna i just New York. Den där stora staden som man hört talas om och sett på TV i stort sett varenda dag i hela sitt liv. Nu är jag här och registrerar de små företeelserna.

Nu är det fullt på puben.

Undrar om det är ett vanligt problem bland folk; att inte leva i nuet? Undrar om det är ett problem överhuvudtaget? För mig är det ett stort problem dock.

Oj, oj, oj! På väg ner till toaletten i källaren tog jag ett foto av ett diskrum som inte skulle få godkänt vid en livsmedelsinspektion i Sverige.

Ingen har tilltalat mig här än och det är ju bra.

Jag tar en femte öl här innan jag går vidare. Klockan är 19:06 och jag får suga på en till i nästan en timme.

Jag FICK en öl! ”On the house!”, sa bartendern. Det är stort! Så gör bartendern när han är nöjd med en kund. On the house… här på Figaro i New York.

Nu har det slutat att regna. Ska dricka ur denna öl, kissa och sedan gå till Iridium.
Träffade Ivar och vi gick in och fick bra platser.

Konserten var jättebra!

Tog en taxi hem och stannade vid St Markspl – Bowery och tog en nattpizza.

25 079 steg

2/6

Var lite bakfull när jag vaknade och låg till kl. 9. Åkte sedan till Penn station och gick runt lite där. Ringde Ivar och åkte sedan till Grand Central station eftersom vi skulle träffas där. Ringde också till Felix. Eddie's skoputsning på Grand Central.

Jag satte mig för att lyssna på mina skivinköp i mina hörlurar. Satt och tittade på folk och insåg att soptunnan framför mig tömdes ungefär var tionde minut.
Ivar och jag skulle mötas på Grand Central för att äta ostron på Grand Central Oyster Bar, ett av mina favoritställen. Vi beställde in tre ostron var och varsin musselsoppa. Det var jättegott förstås. Vi gick sedan österut för att gå längs East river norrut. Den sidan, d v s ”Upper east side”, har jag inte utforskat förut. På upper east side är det mest bostäder. Många kändisar bor där och det anses exklusivt.

East river och Queensboro bridge i bakgrunden. Såg faktiskt filmstjärnan Sigourney Weaver som var ute och rastade två små fula hundar.

Det kom en regnskur då vi var i en liten park och vi tog skydd under ett träd. Det kom en sådan dusch runt lunch varje dag. I parken där vi stod fanns rastgårdar för hundar och jag gjorde Ivar uppmärksam på de skyltar amerikaner har sådan förkärlek för. Vi skrattade gott åt vissa formuleringar och självklarheter som punktas upp på skyltarna. Den här skylten satt vid rastgården för små hundar (man delar näligen upp hundar i stora och små).Den här satt vid de stora hundarna. Vi gick sedan genom Central Park och skildes åt för dagen. Jag tog tunnelbanan ner till W 4 St för att gå på jazzklubben ”Blue Note”. Jag skulle se gruppen ”Fourplay” där. Jag fick ett bord längst fram vid scenen och hade kunnat ta i basistens fötter om jag velat. Jag satt så nära att jag var tvungen att luta mig åt sidan för att titta runt hörnet på flygeln om jag ville se pianisten. En underbar men kort konsert. Det är ju så där borta att man ofta har två konserter med samma grupp samma kväll. Man delar upp det i en ”early show” och i en ”late show”. Oftast vill jag gå på den tidiga föreställningen för att få ta mig hemåt i den tidiga kvällen. Jag vill helst inte åka tunnelbana på natten. Det fungerar också så att man måste handla mat och/eller dryck för ett visst belopp. Jag åt en hamburgare och tog en öl. Nackdelen med den tidiga föreställningen är att den blir ganska kort. Alla gäster måste också ut ur lokalen snabbt eftersom de nya gästerna redan står i kö utanför och väntar för att komma in.

Gick hem via W 3 St – Great Jones. Lade mig tidigt.

24 005 steg.

1/6

Började med att gå västerut. Tänkte shoppa idag. Gjorde ett inlägg på bloggen imorse också. Jag gick Bleecker St till 6:th Av och sedan norrut till 42 St. Gick sedan till Grand Central station där jag ringde Ivar. Han hade inte kollat upp hur vi skulle ta oss till Woodstock än. Den enda dagen jag kan åka dit är på fredag. Det är nu inbokade konserter på kvällarna alla andra dagar.
Jag var uppe på ”Top of the rock” idag och det var riktigt häftigt. Vilken utsikt!

Bild tagen söderut. Empire State building rakt fram.Bild tagen norrut över Central park.En sådan här bild är ju bara ett måste...

Var också inne på Toys’r’us på Times Square och köpte lite presenter till Felix. Virgin Megastore har slagit igen på Times Square och det känns faktiskt lite tragiskt. Ännu mera tragiskt är att Manny’s har slagit igen. En epok har gått i graven.
Tog tunnelbanan hem och lastade ur ryggsäcken. Gick sedan österut längs St Marks. Tittade igenom Trash and Vaudeville och några skivaffärer. Köpte några batikmönstrade t-tröjor också. Gick sedan till City Hall via Chinatown. Köpte två Jimmy Bruno-skivor till på J & R och tog tunnelbanan till Bleecker St. Därefter till Stillwater igen för att öla.

Har hittills gått 31 800 steg idag och har redan slagit dagsrekord och det utan att få ont i fötterna. Jag har börjat använda nya strumpor direkt ur originalförpackningen. Jag var lite orolig i morse när jag tog det första nya paret. Jag var rädd att de färska sömmarna i de nya strumporna skulle ställa till det för mina ömma tår. Det blev dock tvärtom. Ingångna strumpor ställde till det mera. Nu hade jag sex par nya strumpor att börja gå in.

Varför går jag till Stillwater varje kväll? Vet ej, men jag trivs där och har ett bord som jag föredrar före andra. Om bordet inte är ledigt när jag kommer, flyttar jag dit så fort det blir tomt. Idag är det väldigt få gäster på Stillwater (måndag). Jag är dock en fri man och kan gå hit varje kväll om jag vill. Det har blivit som en trygg punkt här i den stora staden. Servitriserna hälsar glatt när jag kommer.

Det har inte varit lika varmt idag och jag håller på att bli lite förkyld. Ont i halsen och rinnig näsa.

Det verkar inte finnas kajor här. Inte heller kråkor eller skator. Konstigt. Det är inga problem för uteserveringarna med fåglar. På vissa ställen ställer restaurangerna ut ”demoportioner” av olika maträtter (skådebröd). De står ute hela dagen och det skulle ju aldrig fungera hemma. De skulle inte få vara ifred för fåglar och getingar. Undrar vad de gör här för att det inte ska finnas kråkfåglar i staden.

Igår kväll såg jag två stora råttor från uteserveringen på Stillwater. Man lägger ju alla sopor i svarta plastsäckar och sedan ställs säckarna ut på trottoaren. Den ena råttan sprang över fötterna på en kille som kom och gick.

Nästa gång jag åker till NYC ska jag ha med dator. Det skulle vara så smidigt att sitta och skriva dagbok direkt på en bärbar dator för att sedan lägga ut dagboken som blogginlägg när man får möjlighet att koppla upp sig. Att det inte finns å, ä och ö på de tangentbord jag kommer i kontakt med här ställer också till det.

Undrar vad det är som gör att jag trivs så bra i denna stad. Det är ju ett liv utan dess like. Utryckningsfordonens sirener ekar mellan husen ständigt. Sophanteringen är konstig. Ingen sortering. Jag undrade vad man gör om man bor här och plötsligt vill göra sig av med en uttjänt möbel. Finns det någon återvinningsstation dit man kör govsopor?

Svaret fick jag fortare än jag trodde. Man ställer helt enkelt ut sina möbler på trottoaren så åker den med också. Jag frågade även Ivar vid ett tillfälle vart han gör av sina uttjänta möbler. Han hade ett utrymme i källaren där han kunde ställa grovsopor. Vart de tog vägen sedan visste han inte.

Det är nästan overkligt att vara här. Ensam med mina svenska tankar. Det finns en norrman på hotellet som söker kontakt men jag undviker honom.

Jag undrar om det är just New York som gör allt detta med mig. Får mig att må så bra och känna mig så fri. Det kanske skulle funka i vilken storstad som helst. Jag får prova i Berlin dit jag ska i augusti.

Tänk också hur jag pratar när jag är här. Jag pratar amerikanska helt plötsligt. Hemma säger jag ajjpådd (Ipod) och här säger jag ajjpaad. Jag säger Voddståck hemma. Här säger jag Woodstaak. Det faller sig liksom naturligt och de skulle inte förstå vad jag menade om jag sa Voddståck. Det skulle likväl kännas skitlöjligt att säga Woodstaak hemma.

Var och kollade in en barberare på Astors place idag. Där ska jag låta raka mig med kniv på onsdag.

Undrar när det är lagom att ta med Felix hit?

Det sitter en fågel här i närheten och sjunger jättevackert. Jag tror det är en sådan där trast med tegelrött bröst som jag sett i Central park.

Det ser nu ut att kunna bli regn men det gör ingenting eftersom jag har så nära till hotellet.
Pratade med en tjej (Jessica Crandall) här på Stillwater. Hon satt vid ett annat bord och käkade och tog några öl. Hon är skådespelerska och ska till en liten teater mittemot Stillwater för att titta på en kompis som också är aktris. Jessica är en trevlig tjej med bruna ögon som bor i Bronx. Vi bytte e-postadresser.

På hemvägen från Stillwater hamnade jag på ”Great Jones cafe". Stället ligger ett stenkast från mitt hotell och omskrivs ofta i Expressen har jag förstått. En skribent från den svenska kvällstidningen håller ofta till här (Mats Olsson). Jones är ett stimmigt och trångt ställe utan uteservering. Jag tog två öl och blev bjuden på en konstig snaps av ett amerikanskt sällskap. Det var chilivodka och i flaskan låg chilifrukter och simmade. Det var så starkt att det ”chili-sved” på läpparna på hemvägen till hotellet.

33 103 steg.

31/5

Gående frukost. Köpte en ”Wrap” av något slag och gick norrut på Avenue of the Americas. Jag ville till en loppis på W 24 St. Det fanns dock inget där som lockade till inköp. Köpte däremot ett halssmycke i form av ett peacemärke och en halskedja därtill. Gick sedan vidare till Penn station och tog tunnelbanan till Central park. Tänkte slappa men det blev ändå att jag gick mest hela tiden. Man joggar, cyklar och åker inlines flitigt här."The Great Lawn", en stor gräsyta där diverse konstiga idrotter utövas.

Det är omöjligt att hitta i Central park. Det kvittar om jag går med kartan i näven. Plötsligt är jag helt borta ändå. Lade mig en stund under ett träd och vilade en stund. Åkte ner till Penn station igen efter min parkvandring.
Åt oststuvade makaroner på ”Supermac”. Och gick sedan till Cafe' Reggio och tog en smoothie. Sedan vidare till Washington Square park där jag sov middag en timme under ett träd.

Fontänen i Washington Square par där barn och hundar svalkar sig. Mycket musiker sammanstrålar här också och spelar tillsammans.

Letade sedan böcker på Strand bookstore men hittade inget av intresse. Virgin Megastore ligger alldeles intill och det hade utförsäljning (40% på allt) då butiken ska upphöra. Hittade inte ens några köpvärda cd-skivor där.
Däremot hittade jag ett par byxor i en affär som jag köpte. Gick sedan hemåt igen. Lämpade av ryggsäcken på hotellet och gick till Stillwater igen för att öla och äta. Har haft väldigt ont i fötterna idag.
Idag har jag sett några husflugor faktiskt. Annars är det inte mycket bevänt med insektslivet här. Konstigt, här finns inga getingar eller humlor. Ingenting av det vi har överflöd av i Sverige. Däremot finns det mängder av kackerlackor och vägglöss (säger de i alla fall). Detta har vi ju väldigt lite av i Sverige (än så länge).
Jag sitter här och skriver på Stillwater Bar & Grill igen. Jag gillar stället. Det är en lugn omgivning här på uteserveringen. Inne på puben spelas det däremot musik onödigt högt.

Puben ligger mitt emot East Village comedy club. Det fläktar lite svalkande och det är skönt att sitta ner.Utsikt västerut från uteserveringen. Husfasaden badar i varm orange kvällssol.Utsikt österut.

Såg en löjlig grej nyss. En kille som skulle parkera bilen längs trottoaren gick ut och hängde på ett skydd på bakre kofångaren. Han fäste skyddet med hjälp av bakluckan. Skyddet innebar att han kunde backa på den bakomvarande bilen lite försiktigt. Han lät skyddet hänga kvar på bilen när han gick därifrån. Notera också att han har ett klistermärke till höger på kofångaren. Klistermärket föreställer skivomslaget till Pink Floyds "Animals".

Tog några smygbilder på toaletten också. Lösningar som vi inte ser i Sverige. Så här ser alla toalettringar ut. De är tillverkade av spånskiva som sedan lackerats. Alla ringar är dock trasiga och måste vara helt omöjliga att hålla rena. Detta är en dörrstoppare. Kromad och elegant med en gummidel som tar emot dörrbladet på ett elastiskt vis. Denna lilla fjäder gör att dörren stängs om man försöker lämna den öppen. "Be ocean minded. Help keep our beaches clean" Konstigt budskap... Vad menar dom att man inte ska göra för att vara "ocean minded"?

Det är konstigt att sitta så här. Ensam i New York och med Fillmore East liggandes alldeles runt hörnet. Undrar hur det såg ut här i kvarteren 1970 när Fillmore East var i full gång.

På kort tid har jag hört folk, oberoende av varandra, tala om att ”beeing natural”. Vem är naturlig? Är alla det kanske? Eller ingen? Man kanske måste anstränga för att vara det och i så fall är man ju inte naturlig. Jag kommer inte på någon människa som inte är naturlig.
Jag tänker så mycket när jag är här. Jag tycker att jag tänker bra här. Klockan är nu 19 här, 02 i Sverige. Felix sover.

Det bor starar ovanför där jag sitter.

28 039 steg.

30/5

Denna konstiga stad. Inga insekter, inga fåglar. Allt tycks vara hipp som happ men det verkar funka hjälpligt. Åt bagle till frukost och åkte sedan upp till Ivar i Harlem. Jag var lite tidig så jag satte mig vid Morningside park och lyssnade på musik.

Här möts vi efter ca ett år. Han kom ner och mötte mig.

Hemma hos Ivar gick jag husesyn och lånade hans dator för att göra ett blogginlägg. Jag visade honom också det bildspel jag skapat. Hade valt att kalla det ”Eddie´s world” och det innehöll bilder från min lägenhet, jobbet och några stadsbilder från Kristinehamn. Ivar hyr i andra hand och har bott i lägenheten i 18 år. Han betalar $ 1000 i månaden för en fyra. Två av rummen innehåller dock kontraktinnehavarinnans tillhörigheter och de rummen har han inte tillgång till.

Vi kollade på nätet efter olika möjligheter att ta oss till Woodstock men det tycktes omöjligt. Jag tyckte vi skulle gå till busstationen (Port Authority) för att prata med någon. Ivar bor på W 122 St och Port Authority ligger på W 32 St. Vi gick genom Columbia university´s campusområde.

Trappan där studentupploppen började 1968 och statyn "Alma Mater" mitt i trappan.

Vi åt sedan dunderfrukost på ett ställe på Amsterdam Av. På vägen gick vi in i Cathedral Church of Saint John the Devine. Häftig byggnad med orgelpipor som man skulle ha velat höra ljudet ur. Tyvärr var det ingen konsert på gång.
När vi kom till Port Authority insåg vi att det inte skulle komma att bli lätt att ta sig till Woodstock. Amerikaner är inte ett bussåkande folk. Det fanns helt enkelt ingen buss som kunde ta oss tillräckligt nära. Jag började nästan misströsta. Jag som varit så säker på att få se platsen för festivalen -69.
Vi gick sedan norrut efter Hudson river upp till W 86 St för vi ville till krogen där vi träffades.

Här blickar jag ut över floden mot New Jersey.

Ivar poserar framför en pir som en gång används som lastkaj för tåg och sjöfart. Piren brann någon gång och har bevarats som ett stålskelett.

En utsläppspunkt för avloppsvatten. Man ska rapportera om man ser "otäckheter" vid denna plats enligt skylten. Jag frågade lite om vart avloppet renades för de boende på Manhattan. Ivar sa att det skedde bl a i ett antal flytande reningsverk runt staden. Det bor fler i New York än i hela Sverige, ni förstår.

Vårt mål, Firehouse, stod och väntade på oss. Vi åt och drack och drack ännu mer.

Här mår man ju lite gott...

När jag sedan tog en taxi hem, kom jag inte längre söderut än 42 St. Det visade sig att Obama skulle på bio eller vad det var och hela stan var avstängd. Jag var tvungen att gå ur taxin och börja gå söderut istället. Gick ca 20 kvarter och tog en annan taxi därifrån.
Somnade sött.

29 128 steg.

29/5

Vaknade före 6 och har sovit jättedåligt p gr a den inplastade madrassen. Det spöregnar och jag har varken paraply eller ordentliga skor. Det får bli korta promenader med små strandhugg så jag får frukost och ett paraply. Tog frukost på Starbucks och fick en halvliter kaffe när jag beställde ”medium”. De fyllde dessutom muggen till kanten så jag knappt kunde få med mig den till bordet. Köpte också en bagle med cremecheese.

Åkte tunnelbana upp till 34 St för att hamna mera centralt.

Väntade på att Macy's skulle öppna. Det hade tema "Summer of love" enligt skyltningen. De mest fantastiska klädkreationen (för kvinnor) fanns i skylten. Man kör nog tema "Flower Power" för att Woodstock firar 40-års jubileum. Summer of love brukar ju annars hänföra till 1967. Givetvis fanns inte "Hippietemat" att återfinna på herravdelningarna men på damsidan fanns gott om batik och storblommigt.

Det slutade att regna och jag åkte ner till J&R. Hit hade jag ju längtat en del vill jag lova. J&R är en välsorterad skivaffär vid City Hall. Jag köpte flera skivor: Cactus, ”One way…or another”, Janis Joplin, ”In concert”, Frank Zappa, ”Wazoo”, The Derek Trucks band, ”Joyful noise”, Jimmy Bruno, ”Burnin”, Journey, ”Next” och Gentle Giant, ”Three friends”.
Gick sedan ner till Battery park och lyssnade på skivor.

Tog en bild på frihetsgudinnan i diset.

Gick upp på Brooklyn bridge en sväng. Lyckades få hjälp med fotografering uppe på bron. Det var ett kärlekspar som hjälpte mig. Här har jag östsidan av Manhattan i bakgrunden.
En bild till. Jag sa till paret: "I wish I was in love like you are." De tyckte att det kunde jag väl vara men jag sa att jag inte hade någon kvinna att vara så kär i.
Fler bilder från Booklyn bridge. "All along the Watchtower". Booklynsidan.Pier 17 på Manhattansidan. Bild tagen mot Manhattan.

Gick sedan hem med skivorna och fortsatte till en närbelägen krog för att ta några sköna Budweiser. Krogen hette Stillwater och ligger på E 4 St mellan Bowery och 2:nd Av.
Satt där till kl. 21 och mådde gott. Gick sedan hem och lade mig. Trött utav Jetlag.

28 071 steg på stegräknaren.